De slog mig..... När jag har kollat på program om överviktiga och dom berättar att dom en dag bara såg sig i speglen och WOW va tjock jag är, vågen visar på 250 kg, då tänker jag, men människa, hur har du kunnat missa att du är tjock? De måste ju vara en sån jävla förnekelse. Hur kan man missa?

Men jag är ju exakt likadan, fast vågen inte har rusat i väg så där.... Men ändå, 94 kg är ingen flygvikt de heller om man tänker efter. Och jag har alltid gått efter vågen, INTE över 105, INTE över 105. Jag har inte tagit en redig koll på min kropp, antagligen för att jag hatar den, har alltid gjort. Nu tittar jag på min kropp naken varje kväll, de är ingen vacker syn, men jag måste för att se va tusan de jag har ställt till med, de är mitt ansvar att reda ut den här.

 Jag hoppas att jag en dag kan se mig i spelgen och känna mig nöjd..

Mycket sitter i huvudet oxå, men jag har läst, massa, massa, jag har saker från min barndom som gör att jag har svårt att acceptera mig själv, och genom att äta så har jag på nått vis trängt undan dom där jobbiga känslorna. Att aldrig duga, att vara ful, äcklig, fattig osv. Man formas som barn, hör man ständigt såna ord så börjar man leva efter de.

Usch vet inte va jag ville med de här inlägget blev mest en massa svammel om en massa saker..

Nu ska jag krypa ner och läsa innan de är dax att sova. Natti på er där ute :)